Kennel Flying Feet's

Familjen Vendelson

Jag som skriver heter Helena, är 34 år gammal och är född i Skövde, och hundarna är till största delen mitt intresse. "Fergie", Cockburn's The Heat Is On, var min första egna hund, och anledningen till att det blev just amerikansk cocker spaniel är ganska enkel.

Hans-Eric och jag bodde på den tiden i lägenhet och ville därför ha en lite mindre hund. Ändå skulle det vara en "riktig" hund som vi kunde träna sök, spår, eller agility med (om vi så önskade). Jag fick som ung tonåring ställa ut en saluki som jag visade till BIR på SKK:s utställning i Skara. Det gav naturligvis mersmak - jag ville ha en hund som jag kunde ställa ut!

Vi gjorde vad varje seriös valpköpare gör... vi sökte information om olika raser i passande storlek. Vi tog fram tre favoriter som vi sedan lärde oss lite mer om: pudel (mellan), schnauzer (mellan) och am. cocker spaniel. När jag ändå hade tänkt att ställa ut vår vovve, ville jag gärna att den skulle vara av trimras, dvs. jag ville kunna påverka lite själv också genom att lära mig att trimma bra.

Jag lärde mig därför mer om de olika rasernas olika typer av päls och deras behov av trimning. Amrisens päls är lång, mjuk och härlig att ta i, tvärt emot schnauzerns päls som ska vara kort och sträv. Att trimma en amris är också betydligt lättare än att trimma en pudel... Då var ju valet ganska enkelt..! Det är en amris vi ska ha!!

Nu har vi haft amrisar i drygt 10 års tid och jag har vid flera tillfällen försökt byta till en ännu enklare ras, typ någon släthårig sådan, men det har varit stört omöjligt. Jag ger upp! En gång amerikanare - alltid amerikanare! Man får ta det onda med det goda, och då syftar jag så klart på pälsen!

Hans-Eric och jag har varit ett par sedan 1994 och 2001 blev vi ett äkta sådant i kyrkan mitt i byn Fröjered, dit vi flyttat året innan. Ett år senare föddes vårt första barn, Pontus. Två år efter det föddes vår första dotter Sandra och efter ytterligare två år föddes vår andra dotter Linda. Jag är arbetssökande för tillfället, men har innan barnen kom arbetat inom datorstödd mekanisk konstruktion. Hans-Eric arbetar som CAD-ansvarig på KA i Mullsjö.

Vi bor i Fröjereds "nya" Prästgård som stod klar vintern 1941. Den gamla Prästgården hade brunnit ner till grunden. Huset är 260 kvm stort och runt om finns det en 4000 kvm stor trädgård, komplett med syrenberså och allt. Vårt hundhus är 70 kvm stort och fungerade en gång i tiden som sädes- och förrådsmagasin. Vi har två rastgårdar som är 48 kvm vardera. Fröjered ligger strax norr om Tidaholm och där ån Tidan rinner genom byn har en damm byggts. Där har Fröjereds Samhällsförening en fin badplats med kiosk, tennisbana och minigolf. Skolan ligger mellan vårt hus och badplatsen och där går barnen från de att de börjar dagis tills de slutar 6:an. Här är vi lyckliga för här har vi allt vi någonsin skulle kunna önska oss..!

Hans-Eric och jag hjälps åt med kenneln och hundarna. Hans-Eric badar hundarna, så borstar, blåser och trimmar jag. Det är jag som tar fram lämpliga kombinationer beroende på vilken tik som ska paras, men Hans-Eric är med som mitt bollplank och har under årens lopp snappat upp en hel del om anatomi och rörelsescheman. Det är också jag som visar hundarna, även om Hans-Eric vid något enstaka tillfälle varit tvungen i de fall vi har ställt ut två kullsyskon exempelvis. Så klart hoppas jag på att något av barnen ska vilja hjälpa till med hundarna och att visa upp dem så småningom.




	Familjen Vendelson Jag som skriver heter Helena, är 34 år gammal och är född i Skövde, och hundarna är till största delen mitt intresse. "Fergie", Cockburn's The Heat Is On, var min första egna hund, och anledningen till att det blev just amerikansk cocker spaniel är ganska enkel. Hans-Eric och jag bodde på den tiden i lägenhet och ville därför ha en lite mindre hund. Ändå skulle det vara en "riktig" hund som vi kunde träna sök, spår, eller agility med (om vi så önskade). Jag fick som ung tonåring ställa ut en saluki som jag visade till BIR på SKK:s utställning i Skara. Det gav naturligvis mersmak - jag ville ha en hund som jag kunde ställa ut! Vi gjorde vad varje seriös valpköpare gör... vi sökte information om olika raser i passande storlek. Vi tog fram tre favoriter som vi sedan lärde oss lite mer om: pudel (mellan), schnauzer (mellan) och am. cocker spaniel. När jag ändå hade tänkt att ställa ut vår vovve, ville jag gärna att den skulle vara av trimras, dvs. jag ville kunna påverka lite själv också genom att lära mig att trimma bra. Jag lärde mig därför mer om de olika rasernas olika typer av päls och deras behov av trimning. Amrisens päls är lång, mjuk och härlig att ta i, tvärt emot schnauzerns päls som ska vara kort och sträv. Att trimma en amris är också betydligt lättare än att trimma en pudel... Då var ju valet ganska enkelt..! Det är en amris vi ska ha!! Nu har vi haft amrisar i drygt 10 års tid och jag har vid flera tillfällen försökt byta till en ännu enklare ras, typ någon släthårig sådan, men det har varit stört omöjligt. Jag ger upp! En gång amerikanare - alltid amerikanare! Man får ta det onda med det goda, och då syftar jag så klart på pälsen! Hans-Eric och jag har varit ett par sedan 1994 och 2001 blev vi ett äkta sådant i kyrkan mitt i byn Fröjered, dit vi flyttat året innan. Ett år senare föddes vårt första barn, Pontus. Två år efter det föddes vår första dotter Sandra och efter ytterligare två år föddes vår andra dotter Linda. Jag är arbetssökande för tillfället, men har innan barnen kom arbetat inom datorstödd mekanisk konstruktion. Hans-Eric arbetar som CAD-ansvarig på KA i Mullsjö. Vi bor i Fröjereds "nya" Prästgård som stod klar vintern 1941. Den gamla Prästgården hade brunnit ner till grunden. Huset är 260 kvm stort och runt om finns det en 4000 kvm stor trädgård, komplett med syrenberså och allt. Vårt hundhus är 70 kvm stort och fungerade en gång i tiden som sädes- och förrådsmagasin. Vi har två rastgårdar som är 48 kvm vardera. Fröjered ligger strax norr om Tidaholm och där ån Tidan rinner genom byn har en damm byggts. Där har Fröjereds Samhällsförening en fin badplats med kiosk, tennisbana och minigolf. Skolan ligger mellan vårt hus och badplatsen och där går barnen från de att de börjar dagis tills de slutar 6:an. Här är vi lyckliga för här har vi allt vi någonsin skulle kunna önska oss..! Hans-Eric och jag hjälps åt med kenneln och hundarna. Hans-Eric badar hundarna, så borstar, blåser och trimmar jag. Det är jag som tar fram lämpliga kombinationer beroende på vilken tik som ska paras, men Hans-Eric är med som mitt bollplank och har under årens lopp snappat upp en hel del om anatomi och rörelsescheman. Det är också jag som visar hundarna, även om Hans-Eric vid något enstaka tillfälle varit tvungen i de fall vi har ställt ut två kullsyskon exempelvis. Så klart hoppas jag på att något av barnen ska vilja hjälpa till med hundarna och att visa upp dem så småningom.