Kennel Flying Feet's

Det var en gång i tiden...

Vi halkade in på det här med hunduppfödning lite på ett bananskal. Det var på grund av Magdalena Karlsson, kennel Disodil's, som år 2000 föreslog att vi skulle para vår tik "Fergie", Cockburn's The Heat Is On, en sista gång. Vilka "vi" är, kan Du läsa om här..!

Jag köpte Fergie från Maiken Fredriksson, kennel Cockburn's, tidigt år 1996, efter att jag blivit upp över öronen förälskad i hennes försiktiga personlighet och hennes vackert röda päls. Hon hade just fått sin första kull, och efter att valparna var avvanda kunde jag äntligen hämta hem henne.

Jag lärde mig snart hur man bäst hanterar en fullpälsad amris, och det var inte alldeles lätt. Jag var redan intresserad av hundutställningar, så det var mitt mål. Jag ställde ut Fergie officiellt åren 1996-1999; det var väldigt roligt! Jag engagerade mig också i rasklubben och var verksam som sekreterare i styrelsen under åren 1998-2002.

Fergie blev äldre och jag började leta efter en ersättare som utställningshund, men visste inte vart jag skulle vända mig. Det var under ett besök hemma hos Magdalena som hon kom med sitt förslag. Efter en lång betänketid beslöt vi oss för att göra slag i saken. Fergie hann fylla sju år innan hennes tredje och sista kull var född. (Fergies andra kull föddes även den under prefixet Cockburn's och far till valparna var NORDV-99 NORDUCH INTUCH GBSHCH Point Blanc Cotton Quilt. Vi tog en parningsvalp som vi döpte till Charlie, och Maiken sparade en tik, Cockburn's No Money No Honey.)

Det blev fyra valpar, tre hanar och bara en tik; tre var black/tan och en var röd. Naturligtvis var det en av hanarna som blev röd... Typiskt. Jag ångrar till denna dag att jag sålde honom.

Som den enda tiken var det upp till "Athena" att bli min nästa utställningshund, men hon höll inte med mig. Hon var så rädd den första gången jag tog med henne till en utställning, att hon inte ville visa sig överhuvet taget. Det var inget annat att göra, än att låta henne stanna hemma.

Istället blev det hennes kullbror, Flying Feet's Achilles, som jag ställde ut under den här tiden. Han blev senare såld till en trevlig barnfamilj.

När Athena väl fyllt två år, var hon som en helt annan hund. Plöstligt gjorde hon saker, som hon normalt sett inte skulle ha gjort! Jag var förundrad. Jag till och med ställde ut henne en gång, och hon verkade faktiskt tycka om det!

Athena blev parad två gånger, och även om vi inte är särskilt förtjusta i den första kullen, så blev den andra riktigt bra! Från den kullen har vi nu vår röda tik "Sessan".

Äntligen! En mörkt röd tik, med ett riktigt bra framställ, och en tilltalande personlighet. Vår första utmaning är avklarad. Nu över till nästa...

I vår kommande kull hoppas vi att valparna ska ha bättre vinklade bakställ, kortare kroppsbyggnad och lite mer typade huvuden. Hur det gick går att beskåda här..!




	Det var en gång i tiden... Vi halkade in på det här med hunduppfödning lite på ett bananskal. Det var på grund av Magdalena Karlsson, kennel Disodil's, som år 2000 föreslog att vi skulle para vår tik "Fergie", Cockburn's The Heat Is On, en sista gång. Vilka "vi" är, kan Du läsa om här..! Jag köpte Fergie från Maiken Fredriksson, kennel Cockburn's, tidigt år 1996, efter att jag blivit upp över öronen förälskad i hennes försiktiga personlighet och hennes vackert röda päls. Hon hade just fått sin första kull, och efter att valparna var avvanda kunde jag äntligen hämta hem henne. Jag lärde mig snart hur man bäst hanterar en fullpälsad amris, och det var inte alldeles lätt. Jag var redan intresserad av hundutställningar, så det var mitt mål. Jag ställde ut Fergie officiellt åren 1996-1999; det var väldigt roligt! Jag engagerade mig också i rasklubben och var verksam som sekreterare i styrelsen under åren 1998-2002. Fergie blev äldre och jag började leta efter en ersättare som utställningshund, men visste inte vart jag skulle vända mig. Det var under ett besök hemma hos Magdalena som hon kom med sitt förslag. Efter en lång betänketid beslöt vi oss för att göra slag i saken. Fergie hann fylla sju år innan hennes tredje och sista kull var född. (Fergies andra kull föddes även den under prefixet Cockburn's och far till valparna var NORDV-99 NORDUCH INTUCH GBSHCH Point Blanc Cotton Quilt. Vi tog en parningsvalp som vi döpte till Charlie, och Maiken sparade en tik, Cockburn's No Money No Honey.) Det blev fyra valpar, tre hanar och bara en tik; tre var black/tan och en var röd. Naturligtvis var det en av hanarna som blev röd... Typiskt. Jag ångrar till denna dag att jag sålde honom. Som den enda tiken var det upp till "Athena" att bli min nästa utställningshund, men hon höll inte med mig. Hon var så rädd den första gången jag tog med henne till en utställning, att hon inte ville visa sig överhuvet taget. Det var inget annat att göra, än att låta henne stanna hemma. Istället blev det hennes kullbror, Flying Feet's Achilles, som jag ställde ut under den här tiden. Han blev senare såld till en trevlig barnfamilj. När Athena väl fyllt två år, var hon som en helt annan hund. Plöstligt gjorde hon saker, som hon normalt sett inte skulle ha gjort! Jag var förundrad. Jag till och med ställde ut henne en gång, och hon verkade faktiskt tycka om det! Athena blev parad två gånger, och även om vi inte är särskilt förtjusta i den första kullen, så blev den andra riktigt bra! Från den kullen har vi nu vår röda tik "Sessan". Äntligen! En mörkt röd tik, med ett riktigt bra framställ, och en tilltalande personlighet. Vår första utmaning är avklarad. Nu över till nästa... I vår kommande kull hoppas vi att valparna ska ha bättre vinklade bakställ, kortare kroppsbyggnad och lite mer typade huvuden. Hur det gick går att beskåda här..!